Ibland, men bara ibland, kan jag känna saknad till mitt avslutade facebook-konto. Saknar inläggen från tjejen som alltid postade om kärlek/förhållanden trots att hon varit singel hela livet(dittills iallafall). Saknar även en inläggen från föredetta klasskamrat som postade varje sekund av sitt liv. Saknar inläggen från partygalna vänner som påstod att dem haft deras"time of their lives"-moments kvällen innan samtidigt som de skrev att dem varit för fulla för att minnas. Saknar alla roliga djurbilder som postades. Saknar att snoka på folk. Saknar alla intressanta fakta om islam. Saknar dock inte släkten på facebook. Haha, älskar dem IRL, men på fejjan var dem bara till besvär. Missförstå mig rätt, inte för att jag hade något att dölja. Men vi kan bara säga som så att dem inte riktig fattade konceptet med fb. Än idag tror jag inte dem gör det faktiskt, trots att dem är flitiga användare... Haha, älskade släkt<3 Pussssaaar mina små sessor